Riksåttan
En väldigt viktig väg
i uselt skick
Text Timo Riihentupa, video Tomi Glad
– Jag vet inte vem det är, men någon har glömt intressebevakningen. Jämför till exempel med hur det ser ut i riktning mot Östra Finland och Kuopio.
Teemu Haapala suckar och tar en slurk kaffe.
Han är näringslivschef i Limingo kommun, en kommun i Norra Österbotten som har ungefär 10 000 invånare.
Det är också den kommun inom vars gränser riksväg 8 upphör.
Varje dag susar tusentals och åter tusentals bilar och lastbilar förbi på den smala riksvägen genom Limingo. Många är på väg till grannstaden Uleåborg, andra är återigen på väg söderut till Karleby, Vasa eller Björneborg.
Det är riksåttan som Haapala syftar på när han förundrar sig över bristen på intressebevakning.
Det är en väg som på många sätt och vis är en av Finlands viktigaste vägar. Samtidigt är den också en av de sämsta vägarna i Finland.
Det finns totalt 28 riksvägar i Finland. Riksväg 8 är en av dem.
Den 626 km långa riksåttan börjar i Åbo och upphör på gränsen mellan Limingo och Uleåborg. Den går bland annat via Raumo, Björneborg, Vasa och Karleby. Längs vägen bor 850 000 invånare och här finns hundratusentals arbetsplatser, fyra universitet, fyra landskapscentra och sju yrkeshögskolecentra.
Riksväg 8 är med rätta en av Finlands huvudleder.
Samtidigt kritiseras den för att den är otrygg och i dåligt skick. Den är en lidandets väg som ger upphov till gråa hår både hos områdets invånare och hos näringslivet – och därigenom påverkas hela landet.
Jag och fotografen stiger in i bilen i Åbo och styr kosan norrut.
Vi tänker ta reda på vilken sorts Via Dolorosa riksåttan utgör.
De första erfarenheterna av riksåttan är positiva. Den inledande färden från Åbo löper så smidigt på den fyrfiliga vägen att vi börjar ställa oss något undrande till gnället om riksåttan. Men glädjen varar bara i en halvtimme. Vid Nousis blir vägen tvåfilig.
Färden ändrar karaktär från smidig till plågsam. Trafikmängden verkar däremot inte förändras trots att vägen blir smalare. Emot oss kommer en strid ström av såväl personbilar som lastbilar. Det fortsätter på samma vis under så gott som hela resan: riksåttan är livligast trafikerad mellan Åbo och Björneborg, minst trafik är det på rutten mellan Björneborg och Vasa.
När vi nått Raumotrakten råder det en viss trängsel på vägen. Riksåttan i Raumotrakten trafikeras var dag av i genomsnitt 10 000 fordon. Här i eftermiddagsrusningen blir vi i sakta mak varse om huvudledens problem. Här och där ser vi farliga omkörningar när bilar kör sicksack mellan långtradarna.
Människor är på väg från eller till arbetet. Det finns gott om arbetspendlare på vägen mellan Åbo och Uleåborg. Här ligger med jämna mellanrum större invånar-, industri- och tillväxtcentra. Från Åbo kör man till jobbet i Raumo, från Malax till Vasa, från Karleby till Kalajoki, från Jakobstad till Karleby, från Brahestad till Uleåborg ... Längs riksvägen finns det totalt hela 400 000 arbetsplatser och gott om stora arbetsgivare: SSAB, aktörer inom skogsbranschen samt metall- och varvsindustrin längs kusten, hamnarna, Olkiluotos kärnkraftverk, Karlebys storindustriområde och så vidare. Kärnkraftverket som byggs i Pyhäjoki kommer att bli en av Finlands största industriella investeringar.
Vi har bara kört på riksåttan i en timme och chaufförens nerver är redan på bristningsgränsen. Hur skulle det då kännas att köra slalom mellan långtradarna varje morgon på väg till arbetet?
Det får vi reda på när vi träffar Tomi Harju i Raumo. Han är en av de tusentals personer som varje dag använder riksåttan för sin arbetsresa från Björneborg till Raumo och tillbaka.
Harju anländer till sina hemknutar och vi stiger av vid en servicestation i Björneborg. Lastbilarna svänger in på servicestationens gård i en strid ström – dessa irriterande vägspärrar som Harju talade om.
Redan arbetspendlingstrafiken i sig ger upphov till rusningstrafik på riksåttan men på den smala vägen färdas förstås också den tunga trafiken. Det finns ingen järnväg längs kusten, vilket skulle ha kunnat dela upp trafiken lite jämnare mellan väg och järnväg. Emellanåt får vi känslan av att nästan vartannat fordon som vi möter är en lastbil. Det är inte långt ifrån sanningen. I närheten av hamnarna kan den tunga trafikens andel uppgå till hela 35 % av trafiken. Förutom detta är riksåttan en stomförbindelse för stora specialtransporter och specialtransporter för varor av hög förädlingsgrad.
Vanliga väganvändare svär när lastbilarna och specialtransporterna tar upp utrymme på den smala riksvägen, men faktum är att det inte känns ett dugg bättre för yrkesförarna. Vi vill höra en yrkesförares syn på riksåttan, de kör ju landet runt och har perspektiv från andra riksvägar.
På servicestationens gård knackar vi på fönstret till en lastbil som tillhör transportfirman DB Schenker. Fönstret vevas ned av Pasi Tuominen som har kört tung trafik i över tre decennier. Han berättar att vägen är bra att köra för en förare av tung trafik när man rör sig där sommartid och mitt i natten, när det inte är någon annan trafik på vägen. Utöver det finns det utrymme för utveckling.
För att bevisa det här för oss bjuder Tuominen in oss i lastbilshytten.
Om riksåttan såg ut att vara i dåligt skick bakom ratten på en personbil blir den ännu värre när man ser den från en lastbilshytt. Tuominen känner oro dels för sin egen säkerhet men framför allt känner han oro för den övriga trafiken: det är inget att leka med när en bjässe som väger tiotusentals ton får sladd på en väg som är smal, i dåligt skick och hal.
Vi behöver inte åka lastbil hela sträckan, en halv timmes färd räcker. Vi hoppar ur Tuominens lastbil i Sastmola. Här börjar riksåttans lugnaste avsnitt och det sträcker sig fram till Vasa. På den här sträckan dyker också de svenskspråkiga vägskyltarna upp.
Samtidigt förändras skicket på vägen mot det sämre. Trafikskyddets kontaktchef Tapio Heiskanen har kallat riksåttan för en smal, spårig väg, som är en av Finlands farligaste landsvägar. Det sker ofta olyckor utmed hela riksåttan.
Mellan Björneborg och Vasa är det lätt att förstå varför Heiskanen talar om att vägen är spårig. Här, på riksåttans extreme-avsnitt, får man så lov att hålla tungan rätt i mun när man kör: vägen kantas av höga snövallar som gör den smala vägen ännu smalare. Vägen är ställvis också krokig, ojämn, gropig och här och där är den till och med sönder. Bilen kränger och man får hålla hårt i ratten så att man inte i misstag hamnar i mötande fil, där lastbilarna susar förbi i jämn takt.
Vi gasar försiktigt på i riktning mot Vasa och så småningom ökar andelen bebyggelse återigen. I höjd med Malax börjar vi se egnahemshus och mindre industrier direkt vid vägen.
Här står riksåttan människor nära i mer än en bemärkelse. Hur ser då livet ut för dem som nästan bor mitt på riksåttan? Vi svänger in på gården till ett hus och knackar på dörren.
Ut stiger Peter och Jessica Piispanen. För familjen Piispanen har riksåttan varit en väsentlig del av livet under fyra decenniers tid: på en sida av riksåttan ligger egnahemshuset och på andra sidan vägen ligger familjeföretaget Mychrome.
Men riksåttan är inte enbart av ondo, berättar familjen Piispanen.
Enligt Peter Piispanen tjänar vägen deras företag och deras uppehälle bra nog. Trafiken till deras företag är relativt liten och de tar sig snabbt in till Vasa via riksåttan. En cykelväg skulle vara ett trevligt tillägg så att de skulle kunna ta sig in till centrum av Malax utan bil på ett säkert sätt.
Hans önskemål är att vägytan skulle underhållas året om så att större olyckor skulle kunna undvikas. Piispanen blir ibland skrämd av att se folk köra för fort på den söndriga asfalten. Han förstår att det kan bli besvärligt vid stora tillväxtcentra eftersom riksåttan är tättrafikerad också runt Vasa.
Det här blir tydligt när vi styr kosan mot landskapet Österbottens centralort. Runtom Vasa, precis som vid alla andra stora städer, är trafiken livlig. Det som förvärrar situationen i Vasa är att riksåttan går genom själva staden. Intern stadstrafik och kortväga pendeltrafik blandas med den långväga tunga trafiken från riksvägen.
Från Vasa mot Karleby kör en kolonn av fyra lastbilar i följd. När man kör bakom stora långtradare går färden långsamt och knyckigt framåt. Farten är inte hög men man får ändå inte tappa koncentrationen för ett endaste ögonblick. Säkerhetsavstånden är inte alls tillräckliga när man befinner sig i en bilkö. En extra krydda i rusningstrafiken utgör de ständiga omkörningarna. I det här avseendet påminner sträckan mellan Vasa och Karleby om sträckan mellan Björneborg och Raumo.
Till slut kommer vi fram till Karleby, där lastbilarna kör mot Karleby hamn och storindustriområde. De talrika hamnarna längs västkusten – bland annat i Åbo, Raumo, Björneborg, Vasa, Karleby, Brahestad och Uleåborg – har en nyckelroll för Finlands industri och godstrafik.
Hamnarnas läge är centralt för industrin i de nordiska länderna. Hamnarna utgör en snabb rutt till de nordliga områdena i Finland, Sverige och Norge och ända upp till Murmansk i Ryssland. Riksväg 4 brukar kallas ”Finlands ryggrad” eftersom näringslivstransporter sker i höjdled längs denna väg. Men riksväg 8 kommer inte långt efter. Utan en fungerande riksåtta skulle hela Finlands ekonomi få problem.
Den viktigaste grunden för Finlands ekonomi utgörs av exportindustri som går bra åt på den internationella marknaden. Hamnarna längs västkusten står för nästan hälften av Finlands export- och importtransporter. Utmed riksåttan finns ett unikt bälte av exportindustri och hamnar. Underhåll och utvecklande av riksväg 8 som en del av det nationella stomnätet är därför en betydande framgångsfaktor för Finlands ekonomi.
Vi är nu framme vid storindustriområdet och hamnen i Karleby och möts av KIP Service Oy:s vd Olli-Matti Airiola. KIP Service ansvarar för att serviceproduktionen på Karleby storindustriområde fungerar. Han om någon vet vilken betydelse riksåttan har för näringslivet.
Karleby storindustriområde är en jättelik helhet. Det är svårt att förstå hur stort det är om man inte ser det med egna ögon. Storindustriområdet är som en stad inuti staden, här finns till och med en egen brandkår och en egen restaurang.
Det finns även andra liknande industricentra utmed riksåttan och de har precis samma problem som Karleby storindustriområde. Enligt Airiola kan allt stå stilla på mornar och eftermiddagar när trafiklederna helt enkelt inte lyckas svälja all trafik i tillräcklig grad. Tillgängligheten är ett livsvillkor för näringslivet: ett gott läge ur logistiksynvinkel och fungerande förbindelser lockar inhemska och internationella företag till att etablera sig på orterna. Även persontrafiken skulle underlättas och bli snabbare, vilket skulle bidra till en utvidgning av pendlingsregionerna.
Just nu är solen på väg ner och rusningstrafiken är över. Vi stannar ändå inte kvar i Karleby utan åker för att övernatta vid ett av de största resmålen längs riksåttan, Kalajoki sanddyner. Samtidigt får vi uppleva en helt ny sida av riksåttan: att köra i beckmörkret på en väg som är smal och i dåligt skick bjuder på helt nya utmaningar.
Färden till Kalajoki går emellertid bra och vi kan gå och lägga oss. När morgonen gryr uppenbarar sig en vacker vintervy över Östersjön utanför fönstret. Om några månader kommer utsikten att få en att tro att man är på strandsemester i södern.
Kalajokis sanddyner är ett av de populäraste resmålen i Finland utmed riksåttan. De idylliska kuststäderna med sina gamla stadscentra, trähus och sommarevenemang lockar till sig resenärer från olika delar av Finland och världen. Här finns Raumos gamla stad, Björneborgs Yyteri och många andra sevärdheter. Det finns utrymme för mer turism, västkusten har fortfarande en stor tillväxtpotential inom turistbranschen. Utvecklingen beror givetvis på hur lätt det är att ta sig till turistmålen. Lättillgängligheten är när det gäller riksåttan inget att skryta med inom en endaste bransch och heller inte ur turismperspektiv.
Det är synd, för det finns mycket att se utmed vägen. Ett av riksåttans stora resmål finns i Limingo där riksåttan upphör. Limingo naturcentrum har varje år upp till 60 000 besökare som kommer för att se på fåglar. Ja, det finns verkligen så många som kommer hit för fågelskådningens skull.
Här träffar vi också Limingos näringslivschef Teemu Haapala. Riksåttan slutar med en stor rondell på gränsen mellan Limingo och Uleåborg.
Limingo kommun är ett bra exempel på vilken inverkan en väg kan ha på en regions livskraft.
Limingo hör till toppen i landet och fick i Yles kommunradar från 2017 nästan fulla poäng på mätarna livskraft, ekonomi, hälsa och boendeklimat. Detta kan Limingo tacka motorvägen för, den motorväg som går från Uleåborg och söderut i riktning mot Limingo. Det här är en bidragande orsak till att ökningen av antalet invånare under 2000-talet har varit snabbast i Limingo i relation till befolkningsmängden.
Av den här orsaken är man i Limingo mycket väl medveten om vilken inverkan en väg kan ha på en regions livskraft. Vägarna är livsådror för regionens människor, företag och service, de får regionerna att blomstra – eller i värsta fall får de dem att gå under.
Riksåttan är inte en livsåder bara för västkusten utan för hela landet.
Oron för vilket skick den är i har på senare tid uppmärksammats i allt större omfattning. Riksväg 8 är enligt en färsk författning från kommunikationsministeriet en av landets huvudleder. De flesta landskap och handelskammare har lyft upp frågan om riksåttans utveckling och vissa avsnitt av den har också förbättrats.
Men det räcker inte.
Flödet på riksåttan är för närvarande inte livskraftigt, ställvis uppstår det svåra trafikstockningar och på sina ställen är vägen till och med sönder. Det som näringslivet förväntar sig av trafiken är framförhållning, punktlighet, säkerhet och kostnadseffektivitet och den vanliga vägbrukaren förväntar sig säkerhet och smidighet i trafiken. Områdets invånare och näringslivet förtjänar en bättre riksåtta.
Riksåttan kan i nuläget inte erbjuda något av dessa.
Fakta om riksväg 8
En positiv utveckling av riksväg 8 stärker näringslivet och Finlands ekonomi
En negativ utveckling försvagar den ekonomiska utvecklingen och Finlands konkurrenskraft
Tillräckliga resurser bör anvisas och medlen bör kanaliseras så att huvudlederna uppnår den servicenivå som föreskrivs i förordningen om landsvägs- och järnvägsnätets huvudleder och om deras servicenivå. Att lyfta servicenivån till den nivå som föreskrivs i förordningen skulle öka trafiksäkerheten för pendlingstrafiken, tillgängligheten till landskapens centralorter och till de största pendlingsregionerna samt öka förutsägbarheten för transporterna inom näringslivet och inom exportindustrin. Bäst kan målen uppnås genom att huvudlederna får betydligt fler avsnitt med omkörningsfiler och genom att flaskhalsarna vid tätorterna avlägsnas så att det går att hålla en jämn hastighet på minst 80 km/h på huvudlederna. Västra Export-Finland har under de senaste åren hamnat i minoritet vid fördelningen av underhålls- och investeringsanslag.
Ungefär 40 % av värdet på Finlands varuexport kommer från hamnarna vid västkusten.
- 28 % (17 md €) av värdet på Finlands varuexport (2017)
- 37 % (22 md €) av värdet på Finlands export (2017)
Riksväg 8 som en stomled för industribältet:
- Det finns många olika typer av industrier längs riksväg 8.
- I Raumo finns skogs- och varvsindustri.
- I Björneborg finns kemi- och metallindustri.
- I Vasaregionen finns Nordens största energikluster.
- I Karleby finns Nordens största koncentration av oorganisk kemiindustri.
- I Jakobstadsregionen finns båtindustri av världsklass samt skogsindustri.
- I Brahestad finns metallindustri.
I Uleåborg finns det skogsindustri och ett ICT-kluster.
Axplock ur trafiken under ett vardagsdygn 2017
- Björneborg–Åbo 7548/varav långtradare 878
- Karleby–Vasa 5441/varav långtradare 1083
- Uleåborg–Karleby 4259/varav långtradare 540
- Vasa–Björneborg 1799/varav långtradare 512
- Längs riksväg 8 färdas upp till 10 000 specialtransporter om året.
Riksväg 8 som persontrafikled
Arbetsresor mellan landskapen under 2015
| Landskap | Trafik ut ur landskapet 2015 | Trafik in i landskapet 2015 |
| Norra Österbotten | 36 351 | 34 707 |
| Österbotten | 25 810 | 26 257 |
| Satakunta | 25 300 | 25 503 |
| Mellersta Österbotten | 5 082 | 5 192 |
